tidsinställt

När du kommer på dig själv kolla på en person och tänka på hur underbar personen är.
När du kan ligga i flera timmar och stirra på personen när den sover.
När du bara vill vara med en person tjugofyra timmar om dygnet hela tiden.
När du inte kan tänka dig att spendera ditt liv med någon annan.

Jag brukar kolla på dig och tänka hur underbar du är.
Jag brukar ligga och kolle på dig när du sover.
Jag vill bara vara med dig tjugofyra timmar om dygnet.
Jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan.

Du
är den personen Rasmus, min person!
Jag vill kalla det idioti, men jag tror att det kallas kärlek!♥



För stunden

Varför ber vi om sanningen när det egentligen är lögnen vi vill ha?
Vi vill ha den där lilla fula lögnen som gör oss lyckliga för stunden men som sedan krossar oss totalt. För just den stunden vill du inte höra det som sårar dig. Du vill vara lycklig. Även fast du vet att personen i fråga ljuger så gör det dig lycklig. För stunden.
Det är lätt att vara efterklok. Men hur mycket vill man egentligen tänka sig för? Vi vill vara impulsiva och göra om våra misstag. Vi vill inte växa upp och inse att livet är mer än en dans på rosor. Någon gång måste du stanna och plocka bort taggarna som fastnat under dina fötter och känna såren svida till för att sedan läka.
Liksom dina sorger och smärtor i livet läks. Dom kanske inte glöms bort. Men då finns dom där. Som ärren du får på fötterna efter rosornas taggar.
Livet är en dans på rosor, men glöm inte bort att även rosor har törnar.



nothing left at all.

Än ligger snön tätt på gatorna, på väg att smälta bort mot våren.
Du har rivit mina murar som solen smälter snö på våren.
Sakta men säkert har du gjort mig svag.
Du har rivit ner allt mitt skydd.
Som jag så länge kämpat för att bygga upp.
Som jag så länge försökt hålla uppe för att inte släppa in folk.
Som jag så länge haft som orsak att aldrig lita på nån'.
Så lova mig nu att stanna hos mig?
För skyddet jag nu behöver.
Ja det finns hos dig.



tonnårskärlek

Naken hud från två kroppar gnids mot varandra.
Det är kyligt ute men tillräckligt varmt med hettan från deras kroppar som glöder i den kyliga höstkvällen.
En passionerad kyss och en lätt smek på kinden.
- Hon kunde inte vara lyckligare än hon var med honom. Nu i just denna sekund.
Inte en klar tanke fanns i hennes huvud.
Denna stund skulle inte vara länge, och när den väl var över.
Ja då skulle han sakta rinna bort som sand mellan fingrarna.
Hon är fast, fäst och förälskad.
Tre F som med stort F var Förbjudna.
Tre ord som just nu i hennes huvud inte fanns.
Hon hade inte en tanke på känslorna som skulle välla över henne sekunderna när allt var över. När hon visste att han skulle ställa sig upp och gå sin väg. För alltid, och aldrig se åt hennes håll.
- Han är helt såld för den här tjejen, hon är en dröm som blir sann.
Varför är hon med honom ikväll?
Varför väljer hon att spendera en kväll med honom och sedan krossa hans dröm om att få leva med henne för alltid? Att aldrig få lämna den platsen dem är på just nu.
Hans läppar snuddar hennes hals. För att få känna hennes värme.
För att veta att hon verkligen väljer att spendera tid med honom.

Dom delar samma dröm, i stort sett samma tankar.
Men orden tynar bort i tankarna.
Inte ett ljud hörs förutom deras djupa upphetsade andetag.
En kväll med samma dröm och tanke.

Dom går åt varsit håll, utan ett ord sagt.
Utan att ens fundera på hur han känner för henne gråter hon sig till sömns varje kväll. Sårad krossad över hur hon skulle göra allt för att ha honom.
För att hålla henne borta ur tankarna så tystar han sorgen med alkohol för en stund. För att slippa tänka att en annan kille spenderar tid med tjejen han vill leva med.
Inga ord, bara dum tystnad.
En rädsla för att få en dröm krossad.

Bilder; weheartit.com



är du rädd?

Handlar det om allt det hon har men inte du?
Eller är det rädslan över att förlora personen som betyder mest?
Är det tanken på att i famnen där du ligger nu har hon legat så många gånger förr.
Är det tonläget i hans röst när han svarar i telefonen och det är hon som ringer?
Jag vet inte riktigt vilket av dom jag ska sätta fingret på.
Det enda jag vet är att han är den jag älskar och den killen jag är kär i.
Så jag försöker dölja ilskan i min kropp när hon ringer och rädslan att förlora honom varje gång han går ifrån mig. Trotts allt är det mig han kommer hem till varje kväll.
Men det finns verkligen inte ord, ibland.. Önskar jag bara att kärlek inte fanns.
Jag menar är det ens mänskligt att vara så fäst vid någon som jag är i honom?
Jag är rädd för sveken och avundsjukan som ingår i ordet kärlek.
" Jag kommer aldrig lämna dig. "
Så många gånger vi sagt det till varandra.
Och jag vill så gärna tro honom, vill så gärna lita på honom.
Och trots våra löften om att vi inte ska lämna varandra.
Hur vet vi egentligen?
För i slutet av dagen kanske inte jag, eller han står kvar.
Och så ett svar på frågan.
Ja jag är rädd!



If this life, I loose!

Hör du hur han snarkar när han sover?
Ser du hur arg han blir när han förlorar i fifa?
Hör du hur han sitter och smådrygar mot mig när jag är som tjurigast?
Ser du glädjen i hans ögon när Rambo lägger sig i hans knä och inte mitt?
Hör du allt de fina han säger till mig?
Ser du hur lycklig han är?
Klart du inte gör för du är inte den delen av hans liv längre.
And don't even try to take it back. BITCH



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!