Tears dont mean your loosing.

Hur kan man beskriva den saknad jag känner just nu? Den grova paniken jag får när verkligheten slår mig i ansiktet. Jag har nekat hela tiden. Tryckt bort tanken varje gång. Men efter idag går det inte. Känslan av vetandet att du låg i kistan framför mig va outhärdlig. Att veta att min glada och älskade farfar låg där livlös fick mig att vilja skrika rakt ut. Att kolla bak och se smärtan och förtvivlan i min mammas ögon. Eller kolla åt sidan och se faster vikt dubbelt av allt gråt och känna pappa skaka av saknaden samtidigt som han trösta faster. Det va den värsta känslan jag någonsin känt. Men jag vet att du har det bättre nu, och jag vet att de gör ont i dig att se oss må som vi gör just nu. Men vi kommer snart att leva som vanligt igen. Inte så att vi någonsin kommer glömma dig farfar. Men vi kommer lära oss att leva med saknaden. Men nu måste vi få sörja, skratta, skrika och gråta. Och farfar. Jag vill tacka dig för att du gjort mig till den jag idag är. För att du lärt mig allt jag lärt mig från dig. Och tack för att du funnits där i hela mitt liv. Du är guld värd min fina ängel! Jag älskar dig<3




Kommentarer
Postat av: adam

du e stark du klarar de här gumman :) puss kram

2011-11-10 @ 23:31:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!