i miss you more and more!

Dagen började med att jag mötte mamma för att handla innan skolan då hon jobbar kväll. Vi handlade, åt frukost på fiket vid willys och åkte sedan hem. Packade upp allt, drog på mig jackan och gick till bussen. Skolan gick prima och efter skolan drog jag till min älskade granne en snabbis. Han väl va där i 20 minuter sen bar det av till stan för en fika med Pappa och Faster. Det var skönt att träffa dom men tungt på samma gång. Man kände sorgen som låg i luften hela tiden. Och jag har aldrig sett min pappa så förstörd som han var. Man såg också på min faster som alltid har ett leende som skulle få hela världen att skina att något inte stämde. Vi fikade och pratade lite allmänt, sedan bröt jag ihop. Och både faster och pappa kämpade för att hålla tårarna inne. Men de gick inte riktigt.
Promenerade med pappa till centralen och åkte sedan till stallet.

Det är jobbigt allting, men som pappa också sa så har du inte ont längre. Och vi visste att det skulle komma. Men kanske inte att det skulle komma nu.. Inte än på ett tag..

Och med det säger jag och mina älskade lurviga strumpor godnatt!♥

Bjuder på en bild som strålar lycka!



"Kanske är döden som en trädgårdsmästare som tar undan det gamla och torra. En som samlar ihop allt det vissna och gör plats för det som ska växa!"


Älskade du♥



Even the best fall down sometimes.

Sitter i min soffa och ska lägga mig när som. Så vi får se om jag kan sova eller om det blir en till sömnlös natt, jag hade tur att jag kunde sova inatt iallafall. Så nu klarar sig kroppen ett tag.
Dagarna är tunga men jag vet att det blir bättre. Det är inte så att jag någonsin kommer sluta sakna dig farfar, men jag kommer lära mig att leva med saknaden och vetandet att du inte längre finns. Men hos mig kommer du alltid att finnas, djupt inne hos mig har du en plats!
Imorgon blir skolan, har suttit och pluggat som ett as i kväll för övrigt. Och efter skolan ska jag träffa min älskade pappa, för att sedan dra vidare till stallet. Ska bli skönt att få mysa med gosekillen Svarten.





I miss you!

Nu sitter jag här i soffan, har inte sovit en blund inatt, jo en timme kanske. Jag kan inte sova, jag vet inte vad jag ska tänka eller säga. Men vem gör det egentligen? Lördag den 15e fick jag det värsta beskedet på länge. Min älskade farfar, världens bästa farfar är död. Min farfar, det är inte sant. Han ska ju leva lika länge som mig? Han ska inte vara borta nu! Han var inte ens 60 år. Det värsta är väl att det är en olycka.

Förlåt farfar för att jag var dålig på att hälsa på dig. Det kunde jag ha gjort bättre. Men jag älskar dig av hela mitt hjärta och det kommer jag alltid göra. Du va alltid lika glad när man kom förbi. Och jag kommer ihåg hur mycket du uppskattade att jag bakade till dig. Förlåt för att jag inte gjorde det oftare. Men jag visste inte att du skulle lämna mig så tidigt. Jag visste inte att gud skulle ta hem dig redan nu.
Jag vill ha hem min farfar, jag vill inte det här. Jag vill inte att du ska vara borta. Jag vill att du ska sitta där hemma och vara så glad när jag kommer förbi igen. Men det gör du inte och det gör ont. Det gör ont att veta att du inte längre finns med oss. Men det är också skönt att veta att du slipper allt det där jobbiga. Allt det där tunga.
Och jag lovar farfar att jag ska sjunga på din begravning så som jag sjöng på gammelfarmors. Det är de minsta jag kan göra för dig.
Men innan jag faktiskt inser att du är borta på riktigt så blundar jag och nyper mig i armen i hopp om att när jag öppnar ögonen är du kvar hemma. När jag öppnar mina ögon sitter jag fortfarande i soffan, ser det jag nu skrivit och inser... Nej min farfar är borta.
Vila i frid farfar, jag älskar dig och kommer alltid att göra!♥



43 år men finns inte hos oss.


Grattis på födelsedagen bästa du, hoppas du rockar himlen idag. För det är du värd. Jag önskar bara att du vore här så vi kunde fira den med dig. 3 år utan dig och det känns som en evighet. Jag saknar dig något otroligt älskade du. Bästa fina underbara du!!
Tack för du fanns i mitt liv ett tag i alla fall. Du finns hos mig, nu och för alltid!



Ännu ett år har gått...

Förra året skrev jag;
I lördags var det 2 år sen du valde att avsluta din bok och i söndags skulle du ha fyllt 42. Tiden går snabbt, för snabbt. Det är lätt att säga att ; Han är död. Men att verkligen inse att du är det är en helt annan sak. Kollade på bilder på dig igår. Nej du är inte borta. Du kan inte vara borta, du är där ute någonstans.. Vi måste bara hitta dig. Snälla kom tillbaka? Vi saknar dig så.. Jag vill att telefonen ska ringa & du vill prata med mamma. Och att du ska komma hem till oss och fika med mamma, prata med mig om allt och inget alls. Jag vill att du ska höra av dig då och då som du gjorde, aldrig regelbundet men någon gång ibland. Du va min bästis, nej du är min bästis. Jag behöver dig Jerry, jag hoppas att du mår bra nu vart du än är.. Och att du sover gott vännen. Riktigt gott..
Den kvällen jag fick veta att du var borta var det inget som kunde får mig att le. För jag kände att det var taskigt av mig att vara glad när du inte levde. Att det var dåligt av mig att skratta och njuta av livet när du inte hade ditt kvar. Men det var ditt val och vi kommer aldrig förstå. Men saknaden hos oss, den kommer alltid finnas kvar. Begravningen var nog det värsta, jag sjöng för dig. Would you know my name, if I saw you in heaven, would it be the same..... Ah, men jag klarar inte av låten längre. Tårarna sprutar så fort någon sjunger den bra eller om jag hör orginalet, för den påminner mig om dig! Shit 2 år, det är mycket. Och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. För du var en underbar människa, en underbar vän för både mamma & mig. Jag kan inte kolla på lastbilar som åker förbi mig när jag är ute för jag får en klump i magen. Om det bara var du som satt i någon av dom där lastbilarna. Kan du inte ringa mig nu & säga att allt är bra? Att du mår bra och att du kommer och hälsar på snart? Snälla, det finns så mycket jag vill berätta för dig vännen. Så mycket som hänt, men jag tror du har sätt allt. Vart med mig hela tiden. Och lova mig nu? Att alltid finnas där för dina döttrar, att alltid vakta oss som har dig kär. Dom 2 dagarna har vart tunga, riktigt tunga. Dagen du dog & din födelsedag..
Vi ses i nangijala min älskade vän!♥

Idag;
Men vad har förändrats egentligen? Ingenting i stort sett förutom att det är 3 år sen du försvann nu. Och jag saknar dig lika mycket om inte mer. Du fattas hos mig vännen. Du fattas hos många.
Jag intalar forfarande mig själv att du kommer hem snart, du kommer att ringa och fråga efter mamma. Du kommer komma på fika eller ta med mig och åka lastbil.
Jag och mamma åkte förbi där du parkerade och hämtade last bilen varje dag när jag jobbade. Och jag tänkte på dig varje gång. Det är sjukt hur man kan sakna en person så mycket.
Men jag vet att du har det bra där du är nu och jag längtar tills vi ses sen. Det kommer ta ett tag men vi ses igen min vän det lovar jag.
Jag älskar och saknar dig nu och föralltid min fina vän!♥



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!